Harry, Junpei och Erik

Harry Potter satt i sitt studentrum i Gryffindor och fingrade på sin stav.

- Wingardium Leviosa! skrek han våldsamt och hytte staven mot Ron "Gulleponken" Weasley. Han hade länge velat påkalla den unge trollkarlens uppmärksamhet, och nu var det dags att sätta den erotiska planen i verket.

- Vad sysslar ni med? frågade någon som kom in i rummet. Det var Junpei, som nyfiket plirade in på det bångstyrigt pilska trollkarlsparet. Ron hade påverkats av besvärjelsen och började flyga omkring som nån jävla ballong. Junpei reagerade på instinkt och framkallade sin persona för att iscensätta strid med den demoniska grabbhalvan.

- Nej! skrek Potter. Det är inte en demon på riktigt! Det är Ron! Ron är min vän! Jag vill ha Ron i min säng!

Junpei blev skrämd av den glasögonprydde pederastpojkens plötsliga utfall och sprang därifrån. Stegen blev snabbare och hårdare och i samma takt som han kom längre och längre bort från Gryffindors pojkrum växte sorgen i Junpeis hjärta. Tårarna strömmade ner över hans kinder och den tidigare så sorglösa persona-användarens keps trillade av i korridoren. Han ville bara vara vän och älskare till Harry och hans rumpkompanjon. Allt var över.

Då såg han en rundhuldad pojkman som stod och svettades. Ett skitnödigt skägg prydde hans knubbiga haka och hans glasögon var långt snyggare än Harry Potters. Det var Erik. Erik "Killen hela dagen" Bergérus. Han var boss över allt tufft och coolt och han var tuffare än alla andra på hela Hogwart's och Gekkoukan High tillsammans. Alla andra var töntar jämfört med cool-Erik.