"Och vad gör ni här Miss Granger?" Kom Malfoy seniors skarpa röst. "Kan vi ta det inomhus?" Var det bestämda svaret. Det fanns alldeles för stor chans att någon låg i buskarna och lyssnade., vilket dom båda var medvetna om.

"Kom in då." Sa han bryskt och steg åt sidan så att Granger kunde komma in. Han höjde ett ögonbryn i fråga till henne när han såg vem som hade stått bakom henne. Harry Potter. Lucius började leda dem till salongen. Under tiden passade Lucius på att sända ett par ögonkast mot James son. Han såg… ut som om de hade flytt från någonstans. Pojkens kläder var flera storlekar förstora och hans glasögon var brutna vid näsan.

Lucius tittade närmare. Det fanns även sprickor i glasen och pojken gömde sina händer i armarna på tröjan. Han såg hemsk ut. Granger utseende var lite bättre. Men båda deras kläder hade revor i tyget. Ja… Dom hade flytt från något… eller någon. Lucius fnyste. Voldemort hade inte nämnt något om att attackera Potter. De nådde rummet och Lucius öppnade dörren och ledde in gästerna. Sedan kallade han på en husalf och bad honom att laga till lite te och sedan ta det till gästerna och till sig själv en dyr flaska rött vin.

Han vände sig mot gästerna och viftade med handen i vink att de skulle sätta sig ner. Han lyfte ett ögonbryn igen när han såg hur Granger hjälpte Potter. Hon verkade synnerligen orolig för pojken. Han satte sig i soffan mitt i mot precis när hans fru kom in. Dörren smällde upp och Lucius märkte att Potter hade ryckt till vid ljudet. Det första tecknet på att han var medveten om världen.

Han vände sig till Narcissa med en min som tydligt sa "Du borde inte smälla i dörrarna, de är dyra" men Narcissa ignorerade honom och satte blicken först på Potter och sedan stannade den längre på Granger. Hennes ansikte blev till en grimas. "Jag ska inte ha en smutsskalle i mitt hus!" Lucius kastade en snabb blick på Potter. Han reagerade inte det minsta på vad hans fru hade sagt. Han praktiskt taget ignorerade hela världen och satt och stirrade ut genom ett fönster. I vanliga fall skulle han visa sitt berömda humör vid ordet smutsskalle. Lucius rycktes tillbaka vid Grangers nästa ord. " Ni kan sluta låtsats. Jag vet att ni inte är lojala mot vare sig Dumbledore eller Voldemort. Vilket för oss till anledningen att vi är här av alla ställen."

Narcissa satte sig ner bredvid sin make i besegrat tillstånd. "Hur-" Granger hade fräckheten att avbryta. "Oh, det var inte så svårt vid lite tanke. Vi får hoppas att Dumbledore eller Voldemort inte märker något." Paret utbytte en blick medans Granger släppte en suck. Potter hade fortfarande inte rört sig och både Lucius och Narcissa såg den oroliga blicken Granger sände honom.

"Nog om kriget. Jag och Harry här söker ett gömställe." Lucius och Narcissa bytte blickar igen innan Lucius avbröt flickan. "Du vill att jag låter er stanna här för en tid medan…?" Granger fattade vinken. "Tills Harry är någorlunda återställd. Om han någonsin blir…" Avslutade flickan meningen i en viskning som antagligen inte var meningen skulle ha uppfattas. Paret bytte ännu en blick. "Men varför gick ni inte till Dumbledore för skydd?" Frågade Narcissa nyfiket. Lucius märkte att om han inte höll igen henne skulle hon nog fråga snart om varför Potter beter sig som han gör och Lucius kunde inte förneka att även han var nyfiken om det ämnet. Även om han inte visade det. En Malfoy visar inte nyfikenhet.

Men det skulle inte bli bra om Granger släppte för mycket information… "Jag har upptäckt att vi inte är trygga under Dumbledores vingar längre. Och jag antar att det är självklart att vi inte är trygga hos Voldemort heller. Då återstod bara de om står mitt i mellan och kommer inte att rapportera om saken till någon av sidorna." Vid detta sände Granger en bestämd blick mot paret på andra sidan rummet.

"Jag antar att Miss Granger är medveten om risken att bara strutta in i ett hus som sägs ägas av en Voldemorts högra man?" Granger fnittrade. Men slutade genast när hon såg blicken i Lucius ögon. "Jag trodde aldrig att jag skulle få höra Malfoys överhuvud säga ordet strutta. Jag ber om ursäkt." Vid detta började även Narcissa fnittra lite. Lucius sände sin fru en blick och skulle precis börja säga något när dörren smällde upp.

In kom en -av minen att döma- sur och ilsken Draco Malfoy. Han gick rakt fram till gruppen som satt bekvämt på sofforna och kastade en blick på Potter och Granger och vände sig sedan mot sina föräldrar. "Vad gör sm-" Narcissa avbröt snabbt sin son innan han kunde förolämpa Granger. "De vet redan vilken sida vi är på" Informerade hon sin son. Som tappade hakan. Men han slöt den snabbt och satte sig ner i en fåtölj som var längst bort från Potter. "Så vad har jag missat?" Frågade han i en uttråkad röst, men Hermione kunde höra nyfikenheten under och hon var säker på att ynglingens föräldrar hörde den också. "Miss Granger här vill ha husrum för en tid åt både Potter och sig själv." Informerade Lucius snabbt sin son.

Som såg chockad ut innan han kamouflerade det bakom sin Slytherin mask. "Och varför oss?" Frågade Draco samtidigt som han vände sig mot Granger. "För er ställning i kriget förstås." Vid detta nickade Draco sakta. Sedan lutade han sig tillbaka och såg fundersam ut. Sedan tittade han upp och höjde ett frågande ögonbryn. De i familjen Malfoy utbytte blickar med varandra medan Granger såg hoppfull ut. "Jag antar att du kan stanna här för en tid." Svarade Lucius. "Men vi måste gå igenom-" Granger nickade. "Ursäkta att jag avbryter men har ni första hjälpen utrustning?" Lucius nickade och kallade på en till husalf och inom kort var utrustningen i Grangers händer. Både Narcissa och Draco utbytte förvirrade blickar.

"Vi kan diskutera viktiga saker imorgon?" Frågade Granger med en aning hopp i rösten. Narcissa nickade sitt godkännande. "Varför behöver du medicinsk utrustning, Granger? Jag ser att ni ser ganska…"Hermione nickade mot Draco och vände sig sedan om samtidigt som hon pratade. "Inte jag. Harry behöver det. Harry? Vill du att jag sköter om dig här eller något mer privat?" Vid detta så vände sig bara Harry om och stirrade på Hermione. Draco darrade till vid Potters ögon. De var praktiskt taget livlösa. Han bytte blickar med sina föräldrar och såg att de hade upptäckt samma sak. Nästa gång Draco kollade på Potter så flämtade han till. Ljudet gjorde så att även Dracos föräldrar vände uppmärksamheten mot Potter och även de flämtade ljudligt.

Potter satt helt stilla utan den halvt trasiga tröjan på. Hermione hade öppnat första hjälpen paketet och börjat smeta på en salva på vänstra armen. Potter var skadad, och hemskt mycket. Draco kunde genast se att Potter hade minst ett par brutna revben och hela hans hud förutom i ansiktet var blå eller en sjuk gul färg. Helt enkelt, han såg hemsk ut. Draco följde ett sår som det var helt säker att det skulle bli ett ärr, det gick ner så att byxorna, som det var revor i, dolde såret. Det blödde fortfarande och när Draco tittade närmare såg han att Potters ben var fulla med sår som såg ut att ha gjorts med en kniv.

Att säga att Draco Malfoy var chockad var inte ens nära. Han bytte blickar med sina föräldrar och såg att de inte heller hade någon aning om vad som hade gömt sig under Potters kläder. Draco insåg med fasa att det troligen skulle finnas mer under byxorna. Med en gång insåg Draco att de hade flytt direkt hit, inte ens stannat för att läka såren, och varför Granger hade haft så bråttom att avsluta samtalet och alla de oroliga blickarna mot Potter under det.

Men frågan var: Vad hade de flytt från? Eller vem? Draco kastade en blick på sin far. Han hade inte sagt något om att Voldemort skulle attackera Potter. Vem hade gjort det? Draco avbröts i sina tankar av sin mors röst. "Vad har hänt?" Granger bara kastade en blick på henne innan hon vände sig mot Potter igen och fortsatte sitt jobb. "Kan vi ta det imorgon? Vi har haft en ansträngande dag. Harry din andra arm är ur led. Jag måste trycka tillbaka den, okej?" Potter bara nickade ointresserat.

Granger suckade och tog tag i axeln och räknade ner. De andra i rummet såg på med uppspärrade ögon när det hördes ett ljudligt knak. Draco tappade hakan när han såg att Potter inte ens hade rört en min. Det var som han inte hade känt någonting. Han bytte en blick med sina föräldrar igen. Vad fan var Potter för en? Och den mängden av skador… Det gjorde så att det kändes som om han skulle kräkas. Han tog sig för munnen. Vad sjutton hade hänt med Potter?!

Lucius såg på med fasa när Granger tryckte tillbaka axeln och Potter inte ens rörde en min. Vad var han för ett monster? Han bytte blickar med sin familj och såg att de tänkte i liknande banor. Han höjde ett ögonbryn när han såg Draco ta sig för munnen och se ut som om han skulle kräkas. Hans fru såg inte så mycket bättre ut. Lucius själv hade varit med om liknande sacker som en urdragen axel under Voldemorts möten. Men att Potter inte visade några känslor...

Lucius vände sig tillbaka till Potter och det han såg slog bort alla Lucius tankar om att de bara hade hamnat i något bråk eller stött ihop med ett par dödsätare. På Potters rygg var det märken som liknande piskmärken. Det fanns både gamla ärr och sår som blödde fritt. Lucius förstod inte hur pojken kunnat sitta still och se ointresserad ut. Sen slog det honom att Potter antagligen hade stängt in sig mentalt för att slippa smärtan och det var antagligen därför han inte var sig själv. "Vad tusan är det där?!" Hördes Dracos upprörda röst.

Lucius vände sig först till honom och sedan sin fru jämte honom. Narcissa reste sig upp och rusade ut ur rummet med ena handen över munnen och den andra runt magen. Ett tag senare hördes det kräkljud och en husalfs röst som frågade hur Mrs. Malfoy mådde eller om hon behövde något. "Det är sår efter att ha blivit slagen med ett bälte." Lucius kände hur han bleknade vid Grangers ord. Bälte…? Vem har gjort något sådant till världens räddare?

"Vem har…" Lucius saktade av och lät frågan hänga i luften. "Kan vi inte ta det imorgon. Harry behöver massor av vila." Det var då Lucius upptäckte hur smal Potter var. Det såg ut som om han hade blivit svulten.

När Hermione såg Lucius blick så svarade hon på Lucius outtalade fråga. "Ja. Han har blivit svulten. Jag tror senaste gången han åt är för mer än en vecka sedan, och det var antagligen bara ett par klunkar vatten." Vid Grangers ord så kräktes Draco, som tur väl inte på dom dyra sofforna eller den turkiska mattan. Lucius rynkade näsan och trollade bort det med sin trollstav. "Kan någon visa oss till våra rum?" Sa Granger med en orolig blick mot den nu omlindade Potter. "Visst, men ni har mycket att förklara Miss Granger." Hermione nickade instämmande och Lucius kallade på en husalf som ledde Granger och Potter till sina rum.

Efter gästerna hade gått och deras fotsteg försvunnit så kände Lucius att Draco antagligen ville prata om Granger och Potter. Han hade haft rätt. "Far, varför lät du dom stanna?" Lucius suckade och lyfte blicken mot sin son. "Granger gjorde det klart att de var också som vi, gråa. Om vi har dom nära oss så kan vi kanske överleva kriget som neutrala.

Om potter blir neutral så kan vi antagligen slåss vid hans sida. Då kanske…kanske kommer vi överleva också efter kriget. Vi får hoppas att Granger kan göra Potter frisk. Vi får antagligen hjälpa till, min son." Draco nickade. " Du vill att jag hjälper så mycket jag kan samtidigt som jag behåller masken som en trogen dödsätar son utåt sett." Lucius nickade. Han satte ner glaset med rött vin. Det som alltid drack, även vid te. "Det börjar bli sent. God natt, min son".