10Tack till Torbjörn, me, Gemini Malfoy-Potter, Gizmona, MissBroken, LoveHPfanfics, DarkDesertDreams och HinoteMeize. Jag vet inte om jag har svarat så ni får ursäkta att det inte finns några svar! En annan sak som jag är ledsen för är väntan. Det har tagit så otroligt lång tid att få ut det här kapitlet. Nästa kapitel kommer nog ta lika lång tid (om inte mer) för jag har nästan ingenting skrivet som jag hade för detta kapitlet.
När invånarna i huset vaknade upp och möttes vid ansatsen till trappan ner. De hörde de ljud som lät som gnällande. Hermione var den första som reagerade och började rusa nerför trappan mot köket. Hon stannade till och blev stående tills Narcissa kom in bakom henne. Gnället kom från ett par husalfer som stod i ena hörnet och vid spisen stod en form klädd i förstora kläder. "Harry!" Hermione tog stegen till Harry på bara ett par sekunder.
Vid hennes utrop hade Lucius och Draco också kommit in i köket och var nu i full färd med att stirra på den färdiga maten som stod på bordet och den som hade lagat den, som det inte tog mycket för att förstå att det var Harry som hade gjort den med tanke på att det var Harry vid spisen och husalfernas hysteri. Lucius gick med raka steg fram till husalferna som hade tjänat Malfoy familjen i generationer. Med en bestämd röst berättade han om Harrys kondition, och om han gjorde något liknande igen skulle de acceptera det och låta honom göra som han ville, men att samtidigt se till så att han inte skadade sig.
Draco lyssnade bara med ena örat på sin fars lugnande toner utan stirrade på när Granger och hans mor försökte få kontakt med Harry utan att lyckas. När Harry var på väg mot spisen efter att ha satt ner ännu en tallrik med mat på bordet steg Granger bestämt i mellan spisen och Harry. Harry stannade och kollade förvirrat på henne med en ofokuserad blick. Han sa sedan med svag röst "Baconen kommer brännas vid, moster Petunia." Grangers ögon gnistrade till av tårar och hon steg ur vägen besegrat. Genast fortsatte Harry stelt att steka deras frukost med ryckiga rörelser på grund av hans fortfarande läkande skador. Sakta satte sig Draco bredvid sin far vid bordet.
"Mrs. Granger, vi borde sätta oss." Föreslog Lucius i en röst som gjorde det till en order.
"Men-" Ganger såg helt bestört ut.
"Vi vet inte hur Potter skulle reagera på avvikelser från hans rutin. Det är en risk att hans undermedvetna skulle tappa kontrollen och göra så att han bränner sig." Avbröt Lucius med logik. Om det var en sak Hermione Granger inte kunde argumentera över var det iskall, korrekt logik. Med slumpande axlar satte sig Hermione ner bredvid Narcissa. Harry satte sista tallriken på bordet och sedan backade han in i hörnet där husalferna var. De skrek till och spred sig, Harry reagerade inte utan verkade ta deras plats med att stå osynlig med huvudet nedåt. "Ska inte han äta med oss?" Frågade Draco rummet i allmänhet. "Det verkar inte så." Svarade Hermione på Dracos fråga. "Varför detta beteende, Mrs. Granger?"
"Jag har sagt åt dig att kalla mig Mione, eller Hermione. Jag misstänker att hans beteende är inlärt från ett tidigt stadium."
"Men att stiga upp tidigare än alla andra och laga frukost till…" Narcissa kastade en blick på maten som redan var framme på bordet " så här många? Vad är det för beteende?" Hermiones blick mörknade. "De där mugglarna hade en stor aptit." Man kunde läsa i hennes ansiktsuttryck att hon tänkte på hur svulten Harrys kropp var. Draco reste sig upp tvärt och gick bort med en tallrik mat. Han sträckte ut den åt Harry som hade stelnat till när han hört att en stol drogs ut. "Potter." Han kollade upp snabbt, såg tallriken och försökte backa undan. Draco sträckte ut tallriken mer så att även om Harry tittade neråt mot marken så såg han den. Han stelnade och plötsligt där Draco hade tittat på Potters böjda huvud såg han nu en vägg.
Han vände sig om när han hörde en dörr som stängdes på övervåningen och mötte de andras blickar. Det var bara Granger som inte var förvånad över att Harry sprang undan. Hon reste sig upp ur stolen och var på väg ut efter Harry när hon stoppades av en hans på sin arm. "Ät du. Det var jag som gjorde honom upprörd." Förvånat såg Hermione hur Draco gick bestämt ut ur köket. Hon hade vetat att medlemmarna i familjen Malfoy var något annat än vad de försökte visa, men det var endå med förvåning hon satte sig ner igen.
Draco hittade Potter i det rum han hade sovit i innan. Han stod i ena hörnet av rummet med armarna runt sig själv och darrade synligt från dörren där Draco stod. Hur skulle han lugna honom? Sakta gick han fram och la handen på hans axel. Ingen reaktion. "Potter?" Han tog ett hårdare tag och försökte vända honom mot sig så att han kunde se ansiktet men Potter skakade av handen i en irriterad rörelse med axlarna. Han ville visst inte ha någon hjälp. Dracos ansikte mörknade. Vem trodde Potter att han var? För en gångs skull gjorde han något som var raka motsatsen mot Slytherin; hjälpa någon annan utan att förvänta något tillbaka. Ja, han ville bli fri från Mörkrets Herre, men han kunde lika gärna ha ignorerat Potter och låtit Granger göra det hon skulle ha gjort om han inte skulle ha avbrutit henne. Han försökte hjälpa och Potter bara skakade av honom! Han kände hur ilskan välde upp inom honom som ett mörkt moln och hans ansikte förvandlades till ett bekant hånleende.
"Ha! Gryffendor Potter? Vad ljuger du om? Du har inte ens en smula mod i hela din rangliga kropp! Här står du och skakar som ett asplöv över något så fjuttigt som en tallrik! Fast jag vet ju att du har aldrig sett en sådan dyrbar tallrik i ditt liv, och särskilt inte hos Weaslys!"
Draco log bredare, elakare. När han hade börjat tala i sin arroganta Malfoy röst så hade Potter stelnat till. En rörelse i musklerna under tröjan tog Dracos uppmärksamhet till Potters huvud. Ett par gnistrande smaragd gröna ögon kikade på honom i skydd av en svart hårtuss. Hans blick var fylld av en sådan mängd känslor att Draco inte ens kunde försöka skilja på dem och analysera dem en för en. "… Malfoy…" Draco stelnade till. Hade Potter just sagt hans namn i en röst fylld av lättnad? I nästa stund kastade sig Potter mot Draco, som förväntade sig att han skulle slå till men en knytnäve i gensvar till hans förolämpningar men istället grep Potters darrande händer tag i hans axlar och drog honom tills sig. Chockat la han armarna instinktivt runtom Potters darrande form. Han kunde känna Potters vilt bultande hjärta igenom deras kläder.
Sakta la sig chocken och han kunde höra en snyftning. Hans gissning visade sig vara verklig när han kände att hans tröja blev fuktig. Potter grät aldrig. Rättare sagt; du har aldrig sett honom göra det. Hans tankar avbröts av en viss Hermione Grangers utrop av glädje. Inte för han fattade vad hon skulle vara glad över med tanke på att hennes bästa vän tydligen grät. Draco kastade en blick mot dörröppningen och såg att hans föräldrar stod ett steg bakom Granger; Hon hade tydligen inte litat på hans förmåga och hade gått efter. Självklart hade hans föräldrar följt med för att se till att Potter inte hade skadat honom i hans instabila skick. En rodnad steg på Dracos kinder när han mötte sin mors blick, och sin fars; de skulle aldrig låta honom glömma detta ögonblick.
De skulle reta honom, de skulle använda detta minne till utpressning. Han visste det när han såg just den där blicken i deras ögon, den knappt synliga ryckningen i deras läppar som visade att de var tvungna att behärska sig för att inte visa ett leende. "Han gråter!" "Utmärkt observation, Granger." Svarade Draco sarkastiskt i ett försök att återfå lite kontroll över situationen han hade hamnat i. "Nej, det är inte det jag är glad över!" Hon sände honom en arg blick. Den bekanta blicken i hennes ögon lättade hans själ. Allting hade inte förändrats. "Jag menar att han aldrig har visat så mycket känslor innan. Han har sakta börjat komma ut ur sitt stenhårda skal." Hon log lättat och sände en snabb, kort lättad blick i hans riktning. Troligtvis den enda tacksamhet hon skulle visa för vad han hade gjort för hennes bästa, och enda sanna, vän.
"Vad gjorde du, son?" Frågade Lucius. Vid sin fars fråga så kunde inte Draco maskera sin förvirring. Han återsåg minnet i huvudet och såg därför inte utbytet av blickar mellan hans föräldrar. "Nå?" Uppmanade Granger otåligt.
"Jag förolämpade honom…" Narcissa och Lucius bytte blickar med varandra igen medan Granger såg fundersam ut. Draco kände med en stigande känsla av pinsamhet hur Potter släppte taget om hans axlar och la dem i ett löst grepp runt hans hals. Han kastade en snabb blick mot var han trodde Potters ögon var men kunde bara se hans svarta hår. Han svalde nervöst. När Potter hade sina armar i den positionen såg det hela… Han kollade på sina föräldrar ur ögonvrån. Hans far hade en min som sa att han hade andra saker att göra, som ett arbete vid ministret, medans hans mor såg extremt road ut. Men för andra personer skulle hennes ansikte inte visa mer än lätt nöje, han kunde se hennes riktiga känslor, det tillhörde uppväxten av en Malfoy hur man läste familjen så att hemliga budskap kunde förmedlas med bara en blick i tajta situationer.
Hans blick vände sig mot den sista personen i rummet; Granger. Hon hade inte förändras ett dugg, fortfarande brunt buskigt hår, förutom den nybildade hårda glimten i hennes fundersamma ögon. Draco kunde praktiskt taget se när hon kom på svaret. Hennes utrop som kom någon sekund senare kom därför inte som en överraskning. "Jag vet!" Hennes ansikte verkade lysa upp vid tanken över att hon visste något. Draco grimaserade. "Ut med det då, Granger." Hermione sände Draco en blick som tydligt sa att han skulle passa sig. "Dracos beteende var en länk till Hogwarts. Det enda stället Harry har någonsin känts sig hemma. Något normalt, någonting som Harry kunde klamra sig fast vid." Vid detta nickade Hermione mot Harrys skakande form som stod och lutade sig mot Draco, och som han fortfarande höll armarna runtomkring. Draco rykte till och tvingade sig själv att inte dra undan och släppa taget om honom.
"Han blev en klippa, antagligen var den Draco Malfoy vi kände från skolan en hörnsten i Harrys liv, så förolämpningarna väckte upp honom." Hermione log mot Harrys ansikte, även om det var täckt av rufsigt hår och Dracos bröstkorg. "Så…" Sa Narcissa leende, hon vände sig mot sin make och gäst. "Lucius, käresta, klockan är mycket. Hermione, vill du följa med på en rundtur i biblioteket?" Lucius nickade åt sin fru och kysste henne på kinden. Med ett mumlat "Jag kommer nog hem sent i eftermiddag." Och en nick mot sin son gick han ifrån rummet. Granger såg överlycklig ut över att se ett sådant fint bibliotek som Malfoys. Hon praktiskt taget svävade på moln. Draco grimaserade igen.
Narcissa blinkade ena ögat mot sin son när han stängde dörren efter den unga kvinnan. Draco kunde inte motstå att göra en sur min vid sin mors manipulering. Fast, det var nog inget de kunde ha gjort för att få Potter att släppa taget om hans hals. Så… Vad skulle han göra nu? Potter hade slutat gråta åtminstone och skakningarna var i det minsta laget. Sakta släppte han taget om Potters midja och försökte varsamt lossna på Harrys grepp. Potter gav ifrån sig ett gny och drog häftigt åt så att Draco fick ansiktet fullt av Potters rufsiga hår. Hmpf, det gick tydligen inte. Över Potters axel såg han sängen; han kunde åtminstone få ha det bekvämt om han skulle vara ett kramdjur. Han la armarna om Potters midja igen och flyttade fötterna åt sängens håll. Istället för att släppa taget om midjan höll han i den hårdare och tog ytterligare ett litet steg närmare sängen.
Han log för sig själv när han kände hur Potter tog ett litet steg för att hänga med. En kort stund senare stod de vid sängkanten. Draco funderade en kort stund på att helt enkelt putta ner Potter på sängen med sin kroppstyngd men slog nästan genast bort idén. Potter hade blivit våldtagen; han skulle inte reagera positivt på att ha en annan kroppstyngd på sin egna rangliga kropp. Speciellt inte en annan mans kropp. Draco svängde sakta runt så att han hade ryggen mot sängen. Han böjde knäna och satte sig ner, Potter stannade upprätt fast fortfarande med armarna runt Dracos hals.
Potters förvirrade ögon mötte hans egna och Draco började dra honom till sig samtidigt som han lutade sig tillbaka. Potters lätta kropp föll på honom och han tappade kontrollen över rörelsen, och de föll bakåt. Luften i Dracos lungor for ut, även om Potter var läskigt lätt i tyngden så var det endå en smärre chock. Ett par sekunder tickade förbi utan att de båda gjorde något tills Draco började justera deras position. Snart därefter låg de rättvänt med kuddarna bakom deras huvuden och bredvid varandra, så nära att deras kroppar var i kontakt med varandra. Draco skiftade så att han halvlåg ned, med en massa kuddar som stöd, med Potters huvud vid hans midja. Potters ögon verkade stirra på honom medan hans nonchalant drog en bok till sig och började läsa, han visade tydligen att de skulle bli kvar ett tag i sängen. Draco kände sakta hur Potters ögon avtog i sin intensitet och han chansade en snabb blick. Potters ögon var halvslutna och höll på att sluta helt, han var tydligen på sin väg att somna. Med ett litet leende som han skulle ha förnekat om någon såg det, så vände han sin uppmärksamhet tillbaka till boken. Draco hann inte ens läsa ett kapitel förran han kände en tyngd vid området mellan hans navel och hans ljumske.
Han stelnade till och kastade en snabb blick mot området. Potters hand kramade oskyldigt nedre delen av hans tröja. Han såg hur handen drog sig tillbaka när han blev stel. Med en grimas tvingade han sin kropp att slappna av. Han tog tag Potters hand i sin och drog den tillbaka. Draco kastade en snabb blick på Potters ansikte men han verkade fortfarande sova. Sakta lossade han sitt grepp men drog inte undan handen, utan lät den stanna över Potters. Med en hand öppnade han boken igen och försökte hitta var han var. Han hittade den halvfärdiga meningen och fortsatte läsa. Sakta började han slappna av på riktigt, värmen, det mjuka morgon ljuset, den bekanta boken som han hade läst sen barndomen, gjorde så att han kunde slappna av och ta bort den offentliga masken en Malfoy alltid måste bära i andras ögon. Potters ögon var slutna, han skulle inte se.
AN. Jag behöver hjälp med olika idéer och hur handlingen ska se ut. En av anledningarna till varför det har tagit så lång tid är för att jag inte har någon planering. Jag vet inte vad som ska hända i nästa kapitel eller hur den ska avslutas eller något. Så har ni idéer om handlingen, eller bara någon händelse så ta tiden och skicka den till mig. Skriv vad ni tycker!