93Draco hade väntat på att brevet skulle komma i flera veckors tid nu. Beskedet om vem hans blivande brud skulle vara. Han litade helt på att hans far hittat någon passande.
Pansy var helt övertygad om att hennes far hade sett till så att Draco skulle få gifta sig med henne.
Draco ville inte gifta sig med Pansy av olika anledningar och hoppades att hans far valde en brud så att Draco i alla fall skulle få leva sitt liv ut och inte behöva begå självmord.
Så när han såg sin fars magnifika uggla sväva ner mot honom under frukosten kände han sig spänd i hela kroppen. Naturligtvis syntes det inte utåt.
Pansy däremot såg helt uppjagad ut när hon lade märke till ugglan och klämde Dracos arm hårt.
Resten av slytherinarna vid slytherinbordet lade ingen större uppmärksamhet vid dem och fortsatte prata och tugga i sig sina frukostar som vilken morgon som helst. Det var ju inte precis första gången som Draco Malfoy fick ett brev hemifrån.
Ugglan krökte vingarna och gjorde en graciös landning framför Draco, varpå den elegant sträckte ut ett ben och väntade på att Draco skulle ta emot leveransen.
Då upptäckte Draco att det inte bara var ett brev, utan två. Konstigt.
Han lossade breven medan Pansy försökte ge ugglan lite ugglegodis som den total ignorerade, och flög sedan därifrån.
Lucius hade låtit dressera den att inte ta emot mat under uppdrag.
"Värst vad otrevlig", klagade hon missnöjt.
Draco följde ugglans exempel och ignorerade henne. Istället studerade han breven han höll i sina händer.
Det ena var lite rödaktigt och luktade svagt av en parfym Draco väl kände igen, på det stod det med eleganta, snirkliga bokstäver: Från mor
Det andra var lite guldskimrande och var definitivt från hans far.
Så, vilket skulle han öppna först? Antingen det från hans mor, i vilket det var mycket troligt att hon skulle råka avslöja vem den nya bruden var, och det var nog trevligare att få reda på det så än hans fars formella sett att se på saker. Antingen det eller få det överstökat och bara öppna det guldiga brevet.
Men eftersom Pansy nyfiket hängde över hans axel så beslöt han sig för att dryga ut på det så länge det gick och öppnade brevet från sin mor.
Kära Draco.
Er förlovning var bestämd redan innan ni föddes och det är med glädje jag skickar det här brevet. Vi är stolta över dig och hoppas att ni kommer att leva lyckligt.
Ni känner varandra redan och har gjort ett tag nu, men ni förväntade er kanske inte att det skulle leda till giftermål.
Vi vill att ni befinner er här, på Malfoy Manor under jullovet så att vi kan planera sommarens bröllop.
Ses snart, älskar dig.
Mor
Han kunde inte tro det. Hur kunde de bara förråda honom så där? Fast det var ju egentligen inte mer än väntat.
"Grattis, Pansy." sa han och försökte inte ens att låta munter. Hans liv var slut.
"Pansy Malfoy." sa hon och drog ut på varenda stavelse och log lyckligt mot honom innan hon gav honom en snabb kyss.
Helst skulle han vilja bryta ihop och gråta, men Malfoys bryter inte ihop, och de gråter inte heller för den delen.
Kyssen fick några att titta nyfiket på dem och undra vad som var på gång. Till och med Potter och hans fåniga vänner betraktade dem för några ögonblick innan de stack sina huvuden ihop och började viska om något.
Draco bara himlade med ögonen.
"Ska du inte öppna det andra brevet då, Draco?" frågade Pansy medan hon placerade en av sina händer på insidan av ett av hans lår.
"Behövs inte, du kan öppna det om du vill." Erbjöd han nonchalant, vad som helst för att få henne att sluta röra vid honom.
"Okej." fnissade hon och tog emot brevet och var tvungen att använda båda händerna för att kunna öppna det. Fast hon satt fortfarande väldigt nära honom. För nära.
Hon strök en hårslinga bakom örat, harklade sig lågt och började tyst läsa för sig själv.
Draco kunde redan föreställa sig hur brevet var uppbyggt. Först skulle hans far berätta om familjen Malfoy och dess renblodiga familjemedlemmar, sedan en del om systemet om det hela giftermålet och hur hans far i sin tur gjort det samma innan, om hur stor betydelse det hade och så vidare, slutligen skulle han bekräfta att han skulle gifta sig med Pansy Parkinson. Han fick huvudvärk bara av att tänka på det.
Han fortsatte att tänka hur eländigt hans liv skulle bli från och med nu, ända tills…
"Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaahh!" Han hörde Pansys gälla skrik och skakade smått bedrövat på huvudet. Hon behövde inte överdriva. Men i samma sekund kunde han se i ögonvrån hur hon föll ihop och svimmade.
På ett ögonblick snappade han åt sig brevet innan det föll till marken, vek ihop det och stoppade ner det i fickan. Och inte förens sekunden försent kom han på att han kanske borde ha snappat upp Pansy också innan hon föll till marken. Men det var ju som sagt försent nu.
Så medan folk började flockas runt den avsvimmade Pansy tog han lugnt en klunk apelsin juice och slog upp en sida ur the Daily Prophet och började läsa.
Nu satt han i sjukhusflygen på grund av att Pansy var dum nog att svimma mitt i stora salen och skapa en uppståndelse.
Han var inte på speciellt bra humör.
Han hade blivit ombedd att titta till Pansy eftersom Madam Pomfrey hade en hel del arbete att sköta på annat håll.
Han reste sig ur stolen och började rastlöst gå sakta fram och tillbaka mellan de tomma sjukhussängarna.
Pansy bara låg där och vägrade vakna. Det hade gått drygt tre timmar nu och Draco var uttråkad. Var brevet verkligen så hemskt?
Han fiskade upp det ur fickan och ögnade igenom det. Ju längre han kom i brevet, ju saktare gick han. Tillslut stannade han helt och hållet vid fotändan av sängen Pansy låg i.
Sen kom han till namnet. Namnet på den han skulle gifta sig med och leva med i resten av sitt liv.
Om det inte hade varit för att Malfoys inte skriker ut sin frustration och förvirring så hade han nog gjort som Pansy och skrikit just nu.
Det måste ha blivit ett misstag. Han var ju så övertygad om att det skulle vara Pansy.
Just då passade Pansy på att slå upp ögonen.
"Var…?" hann hon bara säga innan hon fick syn på Draco och ögonen gick från förvirring till ilska. "H... hu… hur?!"
Draco tittade med ett förvirrat ansiktsuttryck på henne, sedan på namnet, upp på Pansy, namnet och sedan upp på Pansy igen. Sedan sa de med en mun:
"Harry Potter?!"
Det här är det första jag någonsin lagt ut. Ganska kort första kapitel men jag hoppas att någon orkat gått in på den och läst den. Vill gärna ha rewiews bra eller dåliga. (Helst bra :D)
Om någon nu tyckte den var bra och vill ha nästa kapitel skicka en rewiew och så ska den som vill ha det få det. Min dator ska på reparation så det kan ta upp till två veckor innan nästa kommer i sådana fall.